Så...

Många av er som läser det här har väntat bra jävla länge på att det här ska komma upp... Jag hoppas att er väntan inte ska ha varit förgäves och ska göra mitt allra bästa för att åtminstone underhålla er.

Vi tar allt från början... Fast det blir "the readers digest version of it," som de har upprepat väldans mycket här =) Det betyder alltså för er som inte försto att jag kapar så mycket överflödig info som möjligt. Det kommer tyvärr säkert vara jättemycket att läsa iallafall, men det har också varit en sjuhelvetes jävla resa.

Allt började den där ödsliga söndagsmorgonen den 11 oktober. Klockan var typ five thörrrdy (alltså, 5:30) och jag hade sovit cirkus 3 timmar (totalt på hela veckan). Dags att gå upp och dubbelkolla att allting som ska med är packat och se till att inga konstiga saker i handbagaget kan vara värdiga gummihandskar i tullen.

*Skipping

*Skipping

*Skipping

Försenat flyg med dryga 30 timmar...

Alla ombord blir superbästa vänner och firar med att gråta sig till sömns.

*Skipping

*Skipping

*Skipping

Måndag klockan 1400. Vi funderar på att ta en annan väg till Fairport.

*Skipping

Det skulle kunna vara så lätt =)

*Skipping

Men så inser vi att det brinner i närheten och att det inte kan tas som ett bra tecken.

Blotta tanken på att åka med det här planet satte nåntong i närheten i lågor.

Och vi ska precis få borda ett plan med möjligt defekt höger jetmotor.

(Svart rök i bakgrunden... A.K.A det mörkare himmelpartiet)

*Skipping

Måndag klockan fååår ahklahk vi sitter äntligen ombord på ett Continental Airlines plan vars högra motor med största sannolikhet kommer sluta fungera pga bristfällig bränsletillförsel. Men det var knappast det alla vi som lärt känna varandra på flygplatsen oroade oss mest för eftersom att även självaste intressanta engelsk-svensk-konflikterade kaptenen från dagen innans totalhaveri bytts ut.

*Skipping

*Skipping

*Skipping

Sprit, feberyra å 30 Rock på planet.

Amit förnedrar mig på flygplansschack och vi inser på det dummast sättet att man inte kan spela flyplans-texas hold 'em när man sitter bredvid varandra, för man ser den andres kort.

*Skipping

*Skipping

*Skipping

Fördomsfulla svenskar smittar oss att tro att mannen i tullen påväg in i staterna för första gången är ett riktigt svin som man bör undvika. Och det är just han som vill ta in mig och Ajla officiellt i landet.

Det visar sig att han är heeelt fantastisk. En riktig stand up comedian som jag skulle betala dyrt för att få fortsätta titta på när han välkomnade folk genom att ta fingeravtryck och ställa skumma frågor och kommentera hur korkat allt det där är på ett högst underhållande vis.

Det sa jag till honom. Grym kille!

*Skipping

Vi hinner inte med nån flight den dagen... Men möjligtvis klockan ett nästa dag.

*Skipping

Vi får åka skum shuttlebuss till Holliday Inn. Läskigt ställe. Men trevligt folk.

*Skipping

Sprit å feberyra på Holiday Inn, New Jersey.

Allmänna Ålandskryssnings-flashbacks...

*Skipping

*Skipping

*Skipping

Frukost i loungen.Skumt tema...

*Skipping

*Skipping

*Skipping

Paul B hämtar oss när vi äntligen kommer fram till Rochester. Han kör oss till Qualitrol i Fairport och förklarar allt vi ser på vägen. Naturen känns påtagligt bekant. Höstfärgerna försämrar inte intrycket. Här det vackert.

Framme vid företaget, och vi får en full tour of the facility. Vi får träffa alla, praktiskt taget, som jobbar där. De försöker förklara alla produkter, fast det var svårt att hänga med, men många saker såg mycket bekanta ut, Och människorna här är heeelt fantastiska.

*Skipping

*Skipping

*Skipping

La Bella kör oss en scenic route till hotellet och visar oss alla sevärdheter, som hanns med. Han förklarar att företaget har varit i kontakt med hotellet och att våran reservation fortfarande gäller... Synd bara att folket i lobbyn på hotellet inte känner till det.

   Men grym som La Bella är så kirrar han biffen på nolltid och vi får äntligen komma upp på våra rum.  Mycket rymliga rum.   Ajla gillar min utsikt bättre, hehe =) Hon har rum på motsatta sidan, mot en massa tråkiga hus.

Min är kanske inte jätterolig, men det var väldigt fint på kvällarna.  

Sitter trött, mör och känslomässigt uppriven (på ett högst positivt sätt) och jetlaggad i min skumma lägenhet i rågsved och orkar helt enkelt inte skriva mer just nu.

Vet inte om det är min "scotch rocks" som gör det, eller det faktum att jag är en lat jävel.

Men det spelar heller ingen roll eftersom jag hursomhelst inte KOMMER att skriva mer just nu...

*Skipping

*Skipping

*Skipping

Typisk sak från detta märkliga land...

Ibland kan man verkligen tro att stan står i lågor när man inte är allt för uppmärksam.

Mmmmmm... Mysigt.

Det var allt för nu från Rochester -The Capital of Hospitality!

Seacrest --out!